Valet 1998 gav de borgerliga partierna 70 mandat i Skånes regionfullmäktige. Vänsterblocket fick 73 mandat. Valet var ingen framgång, varken för borgerligheten eller för folkpartiet. En borgerlig majoritet kunde emellertid skrapas ihop med hjälp av Skånes Väl, ett konglomerat av kommunala partier präglade av inkompetens, populism och främlingsfientlighet i varierande proportioner och intensiteter: Skånepartiet, framstegspartiet, centrumdemokraterna med flera. Genom paraplyorganisationen Skånes Väl fick rikskända kommunala galenpannor som Carl P Herslow, Sven Olle Olsson och Harry Franzén en regional plattform.

Kritik mot att bygga en majoritet på ett främlingsfientligt och allmänt opålitligt parti framfördes, både externt och internt inom folkpartiet. Skåneregionens folkpartister hade dock bestämt sig, och kritiken bemöttes med synnerligen varierande argument: Skånes väl skulle bara få insynsposter utan inflytande hette det ett tag. Det var moderaterna och inte folkpartiet som skötte förhandlingarna med Skånes Väl, framhölls också som ursäkt. Eftersom regionen inte beslutar om flyktingpolitik kommer Skånes Väls

främlingsfientlighet inte att göra någon skada, var en tredje försvarslinje. Möjligheten att driva liberal sjukvårdspolitik var emellertid det argument som framhölls oftast och intensivast: Med ett borgerligt styrt Skåne skulle alla tre stora regioner vara borgerligt styrda, en nesa för Göran Persson som få ville låta honom slippa.

Med facit i hand kan argumenten utvärderas. Skånes Väl fick mycket mer än insyn. Majoriteten var självfallet beroende av Skånes Väl, oavsett vilket av de borgerliga partierna som skötte det smutsiga förhandlingsarbetet. Halvvägs igenom mandatperioden havererade Skånes Väl i inre stridigheter, och partiet drog sig inte för att dra in regionens budget i pinsamma bråk om partistöd och arvoden. Det hela slutade med att moderaterna gjorde upp med socialdemokraterna om regionens budget.

Efter uppgörelsen med socialdemokraterna övergick styrandet av regionen till ett ganska passivt förvaltande: Alla kontroversiella frågor om taxor, avgifter och konkurrensutsättning fick skjutas på framtiden. Argumentet att en borgerlig majoritet i Skåne skulle vara svårhanterad för socialdemokraterna föll platt till marken, då läget nu var det motsatta. Turerna kring Skånes Väl och det inte helt handfasta greppet kring regionens ekonomi (ansvarsfrihet för 2001 beviljades med minsta möjliga marginal och budgeten för 2002 uppfyller inte kommunallagens krav på balans i ekonomin enligt länsrätten i Skåne) passade naturligtvis socialdemokraterna utmärkt.

Inför årets val hade alla borgerliga partier deklarerat att fortsatt styre tillsammans med Skånes Väl var uteslutet. Med facit i hand finns det anledning att vara självkritisk. Det var fullt möjligt att redan 1998 döma Skånes Väl efter hur deras medlemspartier tidigare agerat i kommunpolitiken. Men de borgerliga blundade för det faktum att de partier som ingick i Skånes Väl inte bara var främlingsfientliga utan också synnerligen opålitliga och oseriösa i praktiskt politiskt arbete. Den härva av stämningar, polisanmälningar och uteslutningar som Skånes Väl förfallit till kan inte rimligen ha förvånat någon som sett hur dylika partier brukar bete sig i kommunalpolitiken.